EllenElinor - Elinor Näslund's blogg

2016-09-11
13:23:12

Hektisk tid

Känslouppdatering
 
Denna vecka har varit fullt upp. Det har varit lite för mycket som ska få plats i hjärna. Vissa saker som att sälja sin säng kunde säkert ha väntat och lättat hjärnans stämning en aning men det visste jag ju inte när jag la ut annonsen att veckan skulle bli hektisk. Min cykel har gett upp och en ny transportkompis måste införskaffas, det är på gång men inte klart ännu, något som också tar upp tankeverksamhet, dessutom en sådan oplanerad utgift mitt i allt gör en ju inte lugn. Lite planering inför flytten om drygt en månad, vad ska sägas upp gällande abonnemang osv...
 
Skolan, där är det som vanligt, tänkte en hel del på hur det skulle bli med grupper i simulatorn, vilka ska jag få vara med, det blir som vanligt att jag får vara med de som är över eftersom att alla andra skapat grupper innan. Det spelade alltså ingen roll att jag gick med i en projektgrupp på kurshemsidan som läraren sa och skapa grupper därigenom, ingen la till sig i min grupp. Efter första tillfället i simulatorn är vi nu en grupp och det är bra, jag tror att det kommer fungera fint, en utbytesstudent från Holland har vi med, det blir kul då man kan få öva sin engelska lite extra. Jag tror vår grupp kommer fungera fint, det är bara den där tiden innan när jag ska behöva gå och tänka på hur det ska gå som stressar mig. Dessutom visade det sig att den kursen (bryggtjänst) tar väldigt mycket tid, det var vi inte riktigt beredda på.
 
Likadant känner jag med examensarbetet som ska börja skrivas om ett par månader, jag har idéer men vem ska jag skriva med? För man måste vara två, så är reglerna då det inte finns så många handledare. Skönt också att skriva två kan jag tänka då man kan bolla med varandra och dela upp arbetet. Svårt dock när man inte vet vem man ska skriva med, inte blivit tillfrågad och känner ingen så vet inte vem man kan fråga heller, ska slänga ut frågan i vår facebookgrupp men då väcks också oron att "tänk om ingen svarar". Jag kanske oroar mig i onödan men oron leder till att jag blir stressad och blir på dåligt humör. Jag har som sagt idéer men ingen klar frågeställning, dessutom ska ju den som förhoppningsvis vill skriva med mig vara intreserad av ämnet också. Jag vill ju involvera bogserbåtar på något vis men hur det ska gå till vet jag inte...? Kanske får släppa det.
 
Allt detta samtidigt som man vill jobba lite för att få lite bättre ekonomi, vara en god sambo, inte ha ett hem där dammråttorna och spindelväv härskar (vilket det är i dagsläget), hinna träffa kompisar som allt för ofta påpekar  "du är så upptagen, du har aldrig tid", plus de två övriga kurserna i skolan som inte får gå åt skogen. Den ena är ju radiokursen och den vill jag inte misslyckas med! 
 
Som det märks vill jag ha kontroll och det har jag inte nu, det är för mycket som är ovisst, därför blir jag stressad och det går ut över omgivningen. Jag inte hur jag ska bete mig. Det brukar alltid lösa sig och det kommer säkert göra det nu också men vägen dit är jobbig. Inspirationen suddas ut mer och mer när allt är så rörigt. 

peace out
Kommentarer:
2016-09-13 @ 16:30:18
#1: Syster

Finaste syster, kom ihåg att andas ibland också <3 Nu kastar jag i och för sig sten i glashus, men känner igen mig väl i det du beskriver. Jag hoppas att det ordnar sig tillslut, det brukar det ju göra. Här är det också mycket på gång och många "måsten" som ska genomföras, tror alltid att man hinner pusta ut efter dem, men då kommer ofta nya. Hoppas på en liten mikropaus för oss båda i alla fall. Kramar till dig <3<3<3

2016-09-15 @ 12:14:32
#2: Daniel

Efter regn kommer solsken heter det ju, vet hur du har det då jag är lite likadan när jag inte har kontroll på situationen. Har jobbat mycket med det och håller just nu på med en sådan utmaning ;)
Jag är helt övertygad om att det kommer och lösa sig även om frågorna just nu är många och även annat går emot dig. Stå på dig och andas som syrran skriver :)
Blir det för mycket får du väl ta en dagstur med fröken Danica och koppla av.
Kram och lyckospark inför allt :)

Svar: Ja, det är så sant, en får bita ihop och längta efter att det slutar regna och vara mulet i huvudet. Jag biter ihop och kämpar på.Tack!
EllenElinor

Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: