14:50:14
Lång snöpromenad i kylan
Hade tänkt att jag skulle gå upp tidigt idag (klockan nio) och inte förlora så mycket av dagen. Min plan gick inte riktigt som jag tänkt. Jag kom upp vid elva...jag hade klockan på halv nio och tänkte att jag skulle snooza tills jag hörde att de var någn uppe. Men när klockan var nio och det var någon vaken så stängde jag av larmet och "skulle bara" sträcka lite på mig och då somnade jag tydligen... inte så bra.
När jag väl kom upp så blev det ett lätt frukost och sedan satte jag mig och gjorde lite matte-uppgifter. När jag gjort några stycken så riktigt kröp energin runt i mina ben och jag kände att jag var tvungen att gå ut och gör av med överskottet.
Det var minus 20 grader så jag kollade till systerysters kanin Kasper om han mådde bra och hade ofruset-vatten. Gick sedan in till Gustav och han låg där och mös i sin korg. Han blev väldigt glad när det kom någon och kråmade sig och ålade sig över till mitt knä och bara krumsade sig. Sen fick han något ryck och sprang ut ur boden och under uthuset så jag tyckte det var bäst att gå in.
När jag kommer in i pannrummet så möter jag pappsen som är påväg ut och han tänker gå en promenix och jag tycker att jag får följa med. Det blev en väldigt lång promenad totalt säker 5 km med pulsande i snö över åker och genom skogen. Vi gick först runt kyrkstigen och när vi nästan var hemma gick vi över en åker men knädjup snö (jag övertalade pappa att vi skulle gå där, jag kunde ju gå först och göra spår) Jag ångrar mig lite för jag var helt slut när vi kom fram till skogen... men väl där så hade det gått massa rådjur gått på stigen som finns så det blev lite lättare. När vi sedan kom fram till gamla Hällskogsvägen (den som leder till Dalälven) så ville pappa gå till sjön så då gjorde vi det...det var lite jobbigt för snön var ganska djup där också... Väl framme vid båtplatsen var det väldigt fint och pappa fotade en massa. Sedan gick vi hem och då tog vi den riktiga vägen och den var ju typ plogad...
När vi kom fram till hygget så skulle pappa knäppa lite kort igen då ljuset var så coolt (klockan var halv tre och solen var påväg ner) Vi stog helt tyst och det var inte ett enda ljud... inte ens fågelkvitter...så coolt var det...pappa sa "ja det är nästan så man hör hjärncellerna bråka" tror jag inte upplevt sån tystnad förr så härligt!
Det var riktigt bitigt kallt och det blev skönt att komma hem och in i värmen :D nu ska jag ta och fylla upp magen med något :D
peace out
När jag väl kom upp så blev det ett lätt frukost och sedan satte jag mig och gjorde lite matte-uppgifter. När jag gjort några stycken så riktigt kröp energin runt i mina ben och jag kände att jag var tvungen att gå ut och gör av med överskottet.
Det var minus 20 grader så jag kollade till systerysters kanin Kasper om han mådde bra och hade ofruset-vatten. Gick sedan in till Gustav och han låg där och mös i sin korg. Han blev väldigt glad när det kom någon och kråmade sig och ålade sig över till mitt knä och bara krumsade sig. Sen fick han något ryck och sprang ut ur boden och under uthuset så jag tyckte det var bäst att gå in.
När jag kommer in i pannrummet så möter jag pappsen som är påväg ut och han tänker gå en promenix och jag tycker att jag får följa med. Det blev en väldigt lång promenad totalt säker 5 km med pulsande i snö över åker och genom skogen. Vi gick först runt kyrkstigen och när vi nästan var hemma gick vi över en åker men knädjup snö (jag övertalade pappa att vi skulle gå där, jag kunde ju gå först och göra spår) Jag ångrar mig lite för jag var helt slut när vi kom fram till skogen... men väl där så hade det gått massa rådjur gått på stigen som finns så det blev lite lättare. När vi sedan kom fram till gamla Hällskogsvägen (den som leder till Dalälven) så ville pappa gå till sjön så då gjorde vi det...det var lite jobbigt för snön var ganska djup där också... Väl framme vid båtplatsen var det väldigt fint och pappa fotade en massa. Sedan gick vi hem och då tog vi den riktiga vägen och den var ju typ plogad...
När vi kom fram till hygget så skulle pappa knäppa lite kort igen då ljuset var så coolt (klockan var halv tre och solen var påväg ner) Vi stog helt tyst och det var inte ett enda ljud... inte ens fågelkvitter...så coolt var det...pappa sa "ja det är nästan så man hör hjärncellerna bråka" tror jag inte upplevt sån tystnad förr så härligt!
Det var riktigt bitigt kallt och det blev skönt att komma hem och in i värmen :D nu ska jag ta och fylla upp magen med något :D
peace out