23:31:00
En gång i tiden...
...faktiskt inte allt för längesen byggdes det många stora fartyg mitt inne i Göteborg. Vid Eriksberg byggdes under en period cirka ett fartyg i månaden. Tänk om jag ändå fått se det i verkligheten, det hade varit så häftigt! De allra största fartygen som byggdes på Eriksberg var två supertankers vid namn Nai Genova och Nai Superba, de mätte 369x63 meter, med ett djupgående på 29,5 meter (källa: varvshitoriska Göteborg) det var i slutet av 70-talet. De båda damerna skrotades år 2000 efter lång tid på de stora blå, ingen av dem återvände någonsin till Göteborg.
Här åker Nai Superba ut från Göteborg. I filmen som också finns nedan kan man se att hon precis kommer under Älvsborgsbron, hur härftigt som helst!
På bilden ovan syns T/T "Nai Genova" på 400 000 dw.ton och systerfartyget T/T "Nai Superba". Båtarna levererades från Eriksberg 1978 och är de största båtarna som byggts i Göteborg. Året efter slutades det byggas fartyg på varvet i Eriksberg. Varvshistoria
En mycket trevlig film om bygget av stora fartyg i Göteborg. Sevärd!!!!
En mycket trevlig film om bygget av stora fartyg i Göteborg. Sevärd!!!!
Jag ska minsann ta mig bort till Eriksberg och kolla in allt och se om jag kan hitta mer historia!
peace out
Hej,
Ville bara säga att de var ännu längre än så.
382 meter LOA och med en vikt på 409500 DWT.
Om det senare ökades vet jag inte men den ena bilden som visar båda skeppen där ett av dem ligger förtöjd vid Amerikaskjulet som inte hade kunnat ses om det låg något längre fram.
Höjden från botten till högsta punkt på skeppen var enligt min pappa 85 meter och när de skulle under Älvsborgsbron fick de vattenfyllas så att de släpade i botten på Göta älv och ändå fick de fälla skorstenarna för att komma under.
Efter det färdigställdes manöverbryggan med master m.m ute vid Arendal.
Vad jag vet är att min pappa som då jobbade på Götaverken och hade gjort jobb till dessa skepp hade fått en inbjudan att få besöka ett av dem och självklart fick jag följa med.
Det var en vägg av stål som sträckte sig högre än 30 meter och då var det ändå vara till relingen och sedan fick vi som enda privatpersoner gå in i korgen för att hissas upp på däck.
Kranföraren hisssade inte bara upp oss utan hissade utan ställde kranen rakt upp ca 60-70 meter upp i en öppen korg med galler som jag nådde upp till och kunde blicka ut innan man steg ombord på detta ofantliga däck som aldrig tog slut.
Större än någon byggnad i Sverige än idag och det var en mäktig känsla.
Tyvärr verkar det som allt idag är bortglömt eller kanske är det så att människor inte vill minnas något som gav så många arbeten och stolthet och vi la ner tillverkningen medan andra länder stöttade varvsindustrin och har idag kvar den.
För det var vad som skedde vad som än sägs numera och de pengar som var avsatt till varven aldrig löstes ut utan det som skedde var att staten tog över varven för en krona och det som betalades var enbart färdigställande av de redan påbörjade fartyg och löner till arbetarna för att efter det läggas ned.
Tragiskt när man till exempel ser hur Finland som inte gjorde som vi idag bygger världens största lyxkryssare.
Ännu mer tragiskt när man hör folk säga samma sak om Saab eller Volvo att vi inte ska göra om samma sak som under varvskrisen och ändå är det precis samma vi exakt samma vi gjort igen med nu Saab borta och allt med namnet Volvo i utländsk ägo.
Men jag dessa minns det som igår och dessa fartyg och kan nog med säkerhet säga att jag är den yngsta som varit ombord på dessa monster när de låg i Göteborg för de återkom aldrig hit igen vad jag vet.
Min pappa fick ett par år senare uppgiften att vara ”chef”, ett ord som han inte tyckte om utan föredrog projektledare då han kom ifrån mycket fattiga förhållanden och började redan som 10-åring börja försörja familjen då min farfar drabbades av cancer som springpojk/cykelbud 6 dagar i veckan, 4 timmar om dagen och började jobba heltid som 14-åring.
Han arbetade bland annat då i rörverkstaden och som kfranförare på Götaverken samtidigt som han läste både före och efter jobbet tills han blev ingenjör men behöll alltid sin arbetetarådra och var alltid omtyckt av gubbarna på golvet medan cheferna antingen avskydde eller var rädda för honom då han hade ett temperament och sa vad han tyckte.
Projektet gick ut på att bygga en sodapanna med alla kringbyggnader, järnväg, vägnät, hamn m.m som hette Östrand 80 och var ett så stort bygge att det var uppe på regeringsnivå och till slut var det statsministern som fick ta beslutet.
Det ironiska i det hela är att vi alltid hört hur det ganska enkla Kaknästornet med sina 155 meter var den högsta byggnad som fanns i Sverige fram till Turning torso byggdes men jag har ritningen hemma då han visade mig den strax innan han dog förra året och hade tänkt slänga då han tyckte inte det var något speciellt.
Vilket jag som tur var stoppade och där visar den klart och tydligt höjden på 157 meter med B.E, inget mer och inget mindre underskrivet.
Han tyckte inte det var viktigt att skriva någon lång harang med namn och titel helt enkelt.
Förövrigt har jag hoppat bungyjump från Eriksbergskranen 85 meter upp som när skeppen byggdes var i någon grön nyans och det var roligt det med dock utan båtar inunder :-)