17:16:18
Att arbeta i servicebranchen
Serviceyrket är ett påfrestande yrke för sinnet... man kan komma till arbetet och vara på superbra humör och så kommer det någon resenär och bara trycker ner en så man går från arbetet nedstämd eller bitter. Ibland är man nedstämd och bitter när man kommer till arbetet och då ska man ändå vara superglad och supertrevlig mot alla ombord. Tror att jag genom att ha jobbat inom servicebranchen så länge glömt bort hur man bli arg. Jag brusar aldrig upp mig, stänger inne all ilska som kan uppstå när någon är otrevlig. Det är bara att le och se glad ut... det kan vara tungt ibland.
Idag har varit en tung dag.
Det varit mitt fel att det är banarbete mellan Varberg och Falkenberg till exempel, för det fanns det minsann ingen information om... jo, det står överallt och har varit planerat i flera veckor samt att det var fjärde och sista dagen idag som det pågick
Det var mitt och tågvärdens fel att en resenär hoppade på tåget mot Göteborg i stället för att ta ersättningsbussen söderut som hon skulle... står alltid skyltar över perrongerna, har alltid gjort och kommer alltid att göra, blir man osäker, fråga personalen
Jag går som vanligt med serveringsvagen genom tåget och frågar vid varannan/var tredje säte "något från serveringen". Jag går inte fort och försöker få ögonkontakt med så många som möjligt för att kunna läsa av om de kanske vill köpa något. Många är dukitga och svarar eller höjer handen med plånboken i eller gör någon annan form av tecken som tydligt visar att de vill handla. Men något jag lärt mig är att vissa svarar inte på frågan så man får försöka läsa av för annars kommer det när man gått förbi och börjat sälja till någon "du missade mig", "men vi vill ju också handla" detta medför att jag får gå en bit, gå tillbaka, gå vidare, gå tillbaka... så fort jag går tillbaka till den som satt och var ointresserad när jag passerade så ropar någon annan "hallå, nu går du åt fel håll, vi ska också handla". Det bästa hade varit om jag kunnat läsa tankar för då hade jag dessutom lätt kunnat veta om han/hon som sitter med hörlurar i öronen och tittar ut genom fönstret faktiskt vill handla och reagerar först när jag gått förbi och befinner mig några platser bort, "men hallå, du glömde mig".
Det händer också ofta att jag får det påpekat för mig att det minsann har tagit väldigt lång tid innan jag kom till just den/deras plats... Jag har stenkoll på tiden och vet exakt hur lång tid det tagit för mig att gå genom tåget, dessutom måste jag anpassa mig då det är väldigt dumt att stå mitt i gången vid station för då är det svårt för nypåstigna att ta sig förbi, det är inte omöjligt och jag vet väldigt bra sätt att lösa det på men innan resenärerna förstått det så kommer massor med suckar och stånkar och stönanden.
Sen kommer kommentarerna om att det inte finns sittplatser. I dag sa en medelålders kvinna lite surt/fräsande till mig "får man sitta där inne i 1:a klass om det inte finns sittplatser någon annanstans eller?" Jag svarar "nej, du måste ha 1:a-klasstillägg om du ska sitta där" Kvinnan lika surt: "men vad gör man om det inte finns några sittplatser i övriga tåget?" Eftersom jag var redan trött på alla knäppa kommentarer från tidigare så råkade jag svara precis vad jag tänkte "då får man stå" och så vände jag mig om och tittade ut genom dörrfönstret. Väldigt oproffsigt av mig men tror att mitt 'vara-trevlig-mot-alla-filter' blivit lite trött under dagen. Ska tilläggas att det visst fanns sittplatser men folk är ju så rädda för att sitta bredvid andra eller fråga om man kan sitta bredvid någon som lagt väskan på sätet intill sig. Käre värld folk bits inte! Lättare att få ge utlopp för sin bitterhet mot personalen, man mår så mycket bättre om man får klaga lite och skylla över saker på andra(?) Dessutom vill man inte gå för långt heller så man ställer sig i dörren in till en vagn och spanar ut och det ser fullt ut så man drar slutsatsen att det är fullt. Jag gick ju tillbaka genom tåget och hittade minst fem sittplatser i den vagn så kvinnan just påstått var full och ännu fler fanns det i övriga vagnar. Men är man lat och inte vill se sig omkring eller för skraj för att sitta bredvid någon, ja då får man stå, ganska logiskt enligt mig själv.
Även om jag är en väldigt glad person och för det mesta har ett leende på läpparna och väldigt lätt för att skratta så är det svårt när det stup i ett kommer sådana här kommentarer. I morgon är en ny dag på tåget och nya resenärer... ser fram mot att ge leende och bästa möjliga service ombord. Som jag skrev längre upp, 'man mår alltid lite bättre när man får berätta för andra om sin bitterhet och klaga lite... nu är det gjort :-) trots allt detta så tycker jag väldigt mycket om mitt jobb på tågen för det är ju trots allt många positiva kommentarer också men de är svagare än de negativa och det är därför de tar mer plats och man fokuserar på dem även om man inte vill. Jag har blivit betydligt bättre på att ge fokus åt det positiva men som sagt idag var det en dag då de negativa lyckades bemästra mitt sinne tyvärr.
Bit ihop och kom igen, nya tag i morgon!
peace out
Idag har varit en tung dag.
Det varit mitt fel att det är banarbete mellan Varberg och Falkenberg till exempel, för det fanns det minsann ingen information om... jo, det står överallt och har varit planerat i flera veckor samt att det var fjärde och sista dagen idag som det pågick
Det var mitt och tågvärdens fel att en resenär hoppade på tåget mot Göteborg i stället för att ta ersättningsbussen söderut som hon skulle... står alltid skyltar över perrongerna, har alltid gjort och kommer alltid att göra, blir man osäker, fråga personalen
Jag går som vanligt med serveringsvagen genom tåget och frågar vid varannan/var tredje säte "något från serveringen". Jag går inte fort och försöker få ögonkontakt med så många som möjligt för att kunna läsa av om de kanske vill köpa något. Många är dukitga och svarar eller höjer handen med plånboken i eller gör någon annan form av tecken som tydligt visar att de vill handla. Men något jag lärt mig är att vissa svarar inte på frågan så man får försöka läsa av för annars kommer det när man gått förbi och börjat sälja till någon "du missade mig", "men vi vill ju också handla" detta medför att jag får gå en bit, gå tillbaka, gå vidare, gå tillbaka... så fort jag går tillbaka till den som satt och var ointresserad när jag passerade så ropar någon annan "hallå, nu går du åt fel håll, vi ska också handla". Det bästa hade varit om jag kunnat läsa tankar för då hade jag dessutom lätt kunnat veta om han/hon som sitter med hörlurar i öronen och tittar ut genom fönstret faktiskt vill handla och reagerar först när jag gått förbi och befinner mig några platser bort, "men hallå, du glömde mig".
Det händer också ofta att jag får det påpekat för mig att det minsann har tagit väldigt lång tid innan jag kom till just den/deras plats... Jag har stenkoll på tiden och vet exakt hur lång tid det tagit för mig att gå genom tåget, dessutom måste jag anpassa mig då det är väldigt dumt att stå mitt i gången vid station för då är det svårt för nypåstigna att ta sig förbi, det är inte omöjligt och jag vet väldigt bra sätt att lösa det på men innan resenärerna förstått det så kommer massor med suckar och stånkar och stönanden.
Sen kommer kommentarerna om att det inte finns sittplatser. I dag sa en medelålders kvinna lite surt/fräsande till mig "får man sitta där inne i 1:a klass om det inte finns sittplatser någon annanstans eller?" Jag svarar "nej, du måste ha 1:a-klasstillägg om du ska sitta där" Kvinnan lika surt: "men vad gör man om det inte finns några sittplatser i övriga tåget?" Eftersom jag var redan trött på alla knäppa kommentarer från tidigare så råkade jag svara precis vad jag tänkte "då får man stå" och så vände jag mig om och tittade ut genom dörrfönstret. Väldigt oproffsigt av mig men tror att mitt 'vara-trevlig-mot-alla-filter' blivit lite trött under dagen. Ska tilläggas att det visst fanns sittplatser men folk är ju så rädda för att sitta bredvid andra eller fråga om man kan sitta bredvid någon som lagt väskan på sätet intill sig. Käre värld folk bits inte! Lättare att få ge utlopp för sin bitterhet mot personalen, man mår så mycket bättre om man får klaga lite och skylla över saker på andra(?) Dessutom vill man inte gå för långt heller så man ställer sig i dörren in till en vagn och spanar ut och det ser fullt ut så man drar slutsatsen att det är fullt. Jag gick ju tillbaka genom tåget och hittade minst fem sittplatser i den vagn så kvinnan just påstått var full och ännu fler fanns det i övriga vagnar. Men är man lat och inte vill se sig omkring eller för skraj för att sitta bredvid någon, ja då får man stå, ganska logiskt enligt mig själv.
Även om jag är en väldigt glad person och för det mesta har ett leende på läpparna och väldigt lätt för att skratta så är det svårt när det stup i ett kommer sådana här kommentarer. I morgon är en ny dag på tåget och nya resenärer... ser fram mot att ge leende och bästa möjliga service ombord. Som jag skrev längre upp, 'man mår alltid lite bättre när man får berätta för andra om sin bitterhet och klaga lite... nu är det gjort :-) trots allt detta så tycker jag väldigt mycket om mitt jobb på tågen för det är ju trots allt många positiva kommentarer också men de är svagare än de negativa och det är därför de tar mer plats och man fokuserar på dem även om man inte vill. Jag har blivit betydligt bättre på att ge fokus åt det positiva men som sagt idag var det en dag då de negativa lyckades bemästra mitt sinne tyvärr.
Bit ihop och kom igen, nya tag i morgon!
peace out