EllenElinor - Elinor Näslund's blogg

2009-09-09
22:17:55

Underbara familj och vänner

Nu sitter man här igen och känner sig väldigt ensam...jag vet ju att jag inte är ensam för jag har massor med männsikor att prata med men just kvällarna när man är själv och har gjort allt man ska göra så blir det så tyst och tomt när man slutar.

Saknar familjen oerhört mycket. De är så långt borta... jag har bott här i ett år nu...50 mil från huset där jag bott  i 19 år med Mamma, Pappa, Storasyster, Lillasyster. Där finns tryggheten... värmen från dem... saknar den! Jag tycker så mycket om min familj och tänker på dem varje dag och när jag inser att jag varken har tid eller råd att åka hem denna månad heller så blir det lite tyngre. När man ska åka så långt så blir det svårt att bara åka över en helg...och man vill hinna med så mycket. Känns konsigt också att komma hem...det är inte som förr...nu finns inte Kevin där...min kanin som betytt så mycket...han fanns där i 7 år och när jag flyttade hemifrån var han borta bara efter två månader... han bar på många hemligheter han... samma med Skreppur...tänk vad man kan lära sig saker av en häst...han bar också på många hemligheter... skönt å snacka av sig med någon som det känns som att den lyssnar men inte svarar bara för att man ska få prata och inte bli avbruten...

Min Mamma och Pappa är de bästa man kan ha! saknar dem så mycket! när man pratar med dem i telefonen så vill man inte sluta ibland för att det känns som de är så nära och man vill fortfarande ha dem där. När man avslutar så försvinner de sådär långt bort igen och man blir själv igen.

Lillasyster Frida pratar jag ofta med och det blir alltid knasiga samtal men kul för det livar upp lite och det behövs som en paus i vardagen. När vi snackar på msn med camen igång så är det återigen den där närheten och saknaden stiger...vi har ofta roligt när vi pratar och man blir glad av det! Med Frida kan man hitta på knasiga saker och busa runt med...trots att vi är 18 och 20 år så blir vi 10 coh 12 när vi träffas... vi gör saker som vi gjorde då... bara för att man fortfarade ska...vi retas med varandra hela tiden och ryker ihop i storbråk stup i ett...men det är lätt att få henne att skratta och på bra humör igen...är ganska bra på sånt och hon få rmig glad också.

Storasyster Matilda är verkligen en sån storasyster som alla borde få ha! Henne ser man upp till och hon är bäst! Hon kan mycket som man inte själv kan och nu när vi båda bor långt hemifrån så har man gemensamma saker att prata om för hon har det som jag fast på ett annat vis...man kan diskutera saker och ge varandra tips...hon som bott hemifrån två år längre än jag och har betydligt mer livserfarenhet än vad jag har kan lära mig och jag beundrar henne för att hon orkar hålla humöret uppe trots att det finns jobbiga perioder. Man kan prata med henne om allt och hon stöttar en när man har det jobbigt....en sån fantastisk människa hon är!

Sedan har jag jobbat på Smögen i två somrar och där finns också helt underbara männsikor. Efter dessa två somrar har jag förändrats väldigt mycket...redan efter förra sommaren så var jag inte den Elinor som jag var när jag började jobba...på två månader blev jag en annan... jag tror jag mognade endel under den sommaren. Samma sak med människorna där...man blir så trygg och sedan åker man därifrån till ett tomt Göteborg... trivs sjukt bra där uppe! Saknar alla där! även dit vill jag någon helg men tiden räcker inte till... planerat att jag ska dit i oktober iaf...hoppades det skulle bli en sväng innan men tror inte jag har tiden, vilket känns jobbigt för jag trivs så bra...komma till människor man tycker om gör mycket för att orka med plugget och allt runt om kring...


Alla andra männsikor runt mig behövs också för att man ska orka...men kontakten med de som finns hemhemma blir bara sämre och sämre vilket också känns jobbigt...tiden rinner iväg och vipps har det gått två månader sedan man pratades vid och så fort man kommer hem vill man ses för att det var så länge sedan...känns som att man sviker när man inte hinner med allt man vill...för man vill vara med familjen också och träffa släktningar...

Vill för mycket!  Mer än jag egentligen klarar av! Det kommer märkas en dag...

peace out
Kommentar:
2009-09-10 @ 14:54:16
#1: Syster

Finaste syster! Saknar dig också väldigt mycket.



Det svåraste är att säga nej till saker man verkligen vill göra, men man måste ju må bra för att njuta av dem fullt ut. Sedan får man kanske prioritera bort människor ibland, men är de verkliga vänner så förändras inget av det.



Men man får aldrig, aldrig prioritera bort sig själv.



Kramar <3

Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: